carinaogunnar

Text Carina

Äventyret fortsätter! Vi har precis anlänt till södra ön och lämnat Wellington. Wellington visade sig från sin bästa sida innan vi åkte med sommarvärme och solsken.

I fredags tog vi in på hostel vilket var väldigt skönt. Här hade vi tid till att ta det lugnt och vila upp oss. Det var väldigt skönt att sova i mjuka sängar och hela hostelet var mysigt och fräscht, vi trivdes väldigt bra! Det femstjärniga hostelet levde upp till sina förväntningar.

På lördagen, efter att ha sovit länge, drog vi ut på stan. Vi hade bestämt oss för att åka cable car upp till botanic garden. Eftersom det är så kulligt i Wellington går det fortare att åka cable car istället för att åka buss runt kullen.Botanic garden innehöll en massa vackra växter och blommor. Vi passade även på att leka av oss i lekparken där det tydligt stod att man skulle vara 14 år eller yngre för att leka där... Ett regnväder var på våg så vi tog skydd inne i cafét där Gunnar åt en enorm morotskaka. Han var mätt fram till kvällen..

I botanic garden beslutade jag och Gunnar oss för att gå ett steg längre i vårt förhållande. Vi har ju varit tillsammans nu i 1 år och 9 månader och det var dags. Vi hade funderat på det ett tag, men vi visste inte riktigt vilken storlek och hur mycket pengar vi ville lägga. Det är ju ändå något man kommer ha ett tag. Efter många om och men bestämde vi oss för att köpa den största och dyraste. Vi döpte honom till Kiwi-Lars och nu är han med oss i ur och skur!

Efter att ha vandrat mycket bestämde vi oss för att äta en god middag på kvällen.Vi besökte en marockansk restaurang och jag och Tindra hade stora förväntningar på maten. Tyvärr levde inte restaurangen upp till våra förväntningar, maten var lite kryddlös. Väl hemma på hostellet tog vi det lugnt, såg på film.

På söndagen hade vi tänkt gå på skolan. Tindra hade kollat upp lite kyrkor och vi bestämde oss för att besöka Street church. De hade gudstjänst både på förmiddagen och på kvällen och vi bestämde oss för att besöka kyrkan på kvällen. På dagen gick vi den långa vägen upp till Mount Victoria där det sades att man kunde få en fin utsikt över Wellington. Det tog ca 40 minuter att ta sig upp dit, det var en jobbig väg som bara bar uppåt, men till slut nådde vi slutet. Väl uppe på toppen fick vi en fin vy över staden! På vägen ner hittade vi en gunga där man kunde svinga sig högt upp i luften! Vi fick några riktigt coola kort.

Efter den långa promenaden gick vi till mataffären. Killarna skulle laga mat till oss och jag och Tindra skulle fixa efterrätt. Det blev Gunnars populära renskavsgryta med potatismos och till efterrätt blev det varm frukt i ugnen med vit choklad och glass. Det blev en lyckad måltid och alla blev mätta och belåtna. Det var gott att äntligen äta hemlagad mat.

Gudstjänsten började 18.00 och efter vår måltid begav vi oss till Street church. Det var mest ungdomar där med mycket lovsång. Det kändes skönt att besöka en kyrka, det var ett tag sedan vi var i kyrkan. Men det kändes bra att vara i den kyrkan, folk var vänliga och pratsamma. Efter gudstjänsten satt vi och pratade med en kille, vi var de sista som var kvar. Vi avslutade kvällen på McDonalds. Jag var jättesugen på en cheeseburgare och vi besällde ett meal där olika burgare ingick. Väl hemma på hostelet när vi packade upp maten såg vi att cheeseburgarna inte fanns med! De hade glömd packa ner dem! Fatta att jag blev besviken...

Idag lämnade vi Wellington och tog färjan över till sydön. Resan tog tre timmar, jag sov den mesta av tiden, var lite trött. Väl framme på sydön körde vi i några timmar tills vi kom till Nelson.

Just nu är vi Nelson där vi ska sova hos en tjej som Tindra haft kontakt med. Det känns bra att vara här, hon har bjudit på mat. I morgon ska vi utforska Nelson och sedan fortsätter resan söderut.

Kram Carina, Gunnar och Kiwi-Lars

I Wellington kan man vistas utan problem en längre tid. Allt man kan tänka sig finns här, och billigt är det. Jag och Carina äter ute varje dag för under 50 lappen. Det finns massor av foodcourts, trevliga restauranger och fik över hela staden. Vissa mornar äter vi frukost ute. Det blir ofta riktig engelsk frukost med scrambled eggs och bacon. Eller varför inte amerikanska pankakor med Maple syrup och blåbär. Under de gågna dagarna har vi varit på museum och gått in i två kyrkor i Wellington. En ny och en gammal. En fin och en ful. Den äldre va fin. Hela tiden möts man av trevliga och hjälpsamma människor som gör allt för att vi ska trivas i staden. Vi fick bland annat följa med bakom kulisserna på den stora katedralen och se klocktornet trots att vi egentligen bara ville titta in en snabbis.

Vi har i veckan bott hos en americansk couchsurfer lite utanför Wellington, och i den stadsdelen som heter Miramar finns även Weta studios som gjorde hela sagan om ringen. Det är stället där alla figurer tillverkas och alla animationer sker. Här stötte vi på Gollum och en stor Urokhai som var läskig. De va helt sjukt duktiga konstnärer de som jobbar här. Man förstår vilken tid de lagt ner på filmerna. Peter Jackson som regisserat

sagan om ringen använder sig ofta av den här studion till sina filmer. Peter Jackson har ju även regisserat filmen King Kong, och båten som han använde i filmen ligger helt obevakat längs med en kaj här i Wellington. Det var nån som köpte den efter filminspelningen och lämnade kvar den här. Rätt fräckt.

Samma dag den 24 okt åkte vi på sälsafari längs med en av kusterna här. Vi åkte så längt bilen kunde nå och sen gick vi resten. Det tog ganska lång tid att gå till sälarna cirka 45 minuter. Under tiden lekte vi 20 frågor. Jag började och tänkte på Milo i tintin, vilket de listade ut på 17 frågor. Carina knäckte koden... Väl framme vid sälarna såg vi först bara en säl och blev lite besvikna men de visade sig när vi gick lite närmre att det låg 7 stycken sälar väl kamoflerade på olika stenar. Stenarna i Nya Zeeland är väldigt vassa... kanske därför sälarna är så tjocka. Vem vet.... Jag lägger upp 3 filmer idag. En om Weta Studios, en om Sälar och en extra om vilken karaktär i Kenny Starfighter som är vår favorit. Något att fundera på. På måndag tar vi färjan med bilen över till Södra Ön , där väntar nya äventyr...

Filmer: http://www.youtube.com/v/nZsSZit5jCw  Läskig!

http://www.youtube.com/v/QbCEU0SbidI              Sälar!

http://www.youtube.com/v/_xdcys55IMM            Extra

Bilder: carinaogunnar.bilddagboken.se

Många kramar från Gunnar och Carina

 

text Carina

Nu ar vi i Wellington! Igar lamnade vi Mount Doom och korde soderut.  Vi akte pa formiddagen och vi hade beraknat att det skulle ta typ fyra timmar att aka. Under farden stannade vi och at pa Burger King och efter det drog vi till Salvation Army och shoppade billiga klader. Jag fyndade ett par byxor for typ 18 kronor, inte illa.

Efter breaket fortsatte vi aka mot Wellington. Vi korde forbi en by som sades ha en av varldens finaste golfbana sa vi stannade dar sa Gunnar kunde kolla laget. Han tyckte det sag bra ut sa vi bestamde att vi ska besoka den igen nar vi aker upp senare i november och vadret ar lite battre.

Vid sex-tiden kom vi till Wellington. Vi tog in pa ett hotel med fyra baddar, sen lagade vi mat och tog det lugnt. Koket var ganska stimmigt, det var massa folk som skulle ata och laga mat nar vi kom. Lite dalig tajming , men vi fick mat till slut. Pa kvallen lag vi alla fyra i den enorma dubbelsangen pa rummet och sag pa film. Mysigt:)

Vi kommer stanna i Wellington i typ en vecka och kommer bo gratis pa couchsurfing som Tindra fixat:) Vi hoppas pa att vadret ska bli battre, idag regnar det och man vill inte vara ute...

Ha en skon vecka alla dar hemma!

Kram Carina o Gunnar

text Gunnar

Vi har nu förflyttat oss till en liten by vid foten av mäktiga Mount Doom (som egentligen heter Ruaperu) som heter National Park. Här bor vi på ett billigt hostel med klättervägg precis utanför rummet. Jag och Simon klättrade en av dagarna här, vilket var skoj med många olika svårighetsgrader. Va rätt nöjd med att ha klarat en som gick upp och ner på sidan typ. På kvällen den 18:e gick vi alla fyra på en lite finare restaurang och åt gott och hade mycket trevligt. Jag tod som vanligt lamb shank, men Carina överraskade med att välja bort kycklingen och tog hjort istället. Se upp Hjorten... Vi gick och la oss tidigt den kvällen typ vid 22 efter att vi sett sista avsnittet av Kenny Starfighter. Va lite sorgligt att säga adjö till Kenny och Burken men ”wollibulli,  och Dr.Deo finns på skolan”, är något vi kommer ta med oss på resten av resan.

 

Dagen efter den 19 åkte Simon Tindra och Carina skidor Uppe på Mount doom. Det var strålande väder till att börja med men vädret är väldigt lynnigt i Nya Zeeland och strax snöade det. Jag Gunnar nöjde mig med att äta en billig hamburgare med bacon och åka lite pulka. - Pulka på Mount Doom kan ni tänka er vilken Motsättning!!... När jag skriver detta ligger jag i sängen på rummet och vilar upp mig lite efter dagens strapatser. Imorgon bär det av mot nya äventyr i Huvudstaden Wellington.

 

film: http://www.youtube.com/watch?v=weq3FRnKnuA

Bilder: carinaogunnar.bilddagboken.se

text av Gunnar

 

På kvällen den 15:e anlände vi efter lite letande till vårt nästa boende. Boendet var på en lantgård mellan Hamilton och Cambridge. Här togs vi emot av en jättetrevligt supermorsa och hennes familj som bestod av man och son plus 3 katter och tre hundar. Utanför huset hade de även Peacocks, höns, grisar, får, kalkoner med mera. Kändes ungefär som att komma till Skåne. Mycket gemytligt och mysigt inrett. Mamman i familjen som var konstnär hade två regler i sitt hus: 1. Icke missbruka Guds namn och 2. Känn er som hemma. Nummer två tog vi extra fasta på. Det va väldigt skönt att sova inomhus i en riktig säng efter att ha varit på vift i nån vecka. Jag, Gunnar fastnade lite extra för en av deras katter som var en blandning av siames och vanlig katt typ. Den rivdes inget och älskade att bli klappad bakom öronen, my type of cat. Efter en natts sömn vaknade vi upp till regn och beslöt os för att dra till Rotorua som är känt för sina varma källor, spa och all möjlig geotermisk aktivitet. Hit vallfärdade folk förr i tiden för att ta del av det helande vattnet. När vi gick ur bilen slogs vi av den fräna doften av ruttet ägg. Vi beslöt oss snabbt för att gå till Museet och ta en titt på utställningen om maorierna. Museét låg i ett gammalt badhus dit folk åkte för att gå på spa. Carina och jag var lite trötta så vi satte oss och såg 2 filmer på Museét vilket var helt lagom.

 

Efter Museét gick vi och käkade på Big Breakers där vi satt i en gammal van och käkade. Jag tog Hamburgare och donut sunday, Carina tog kyckling som vanligt.

 

Med mätta magar begav vi oss till en sjö i närheten där Carina blev attackerad av en arg mås som försvarade sitt revir. Vi sprang därifrån och åkte till ett speciellt ställe lite utanför staden som vi hade fåt tips om av Graham innan. Det var en helt vanlig liten å med två vattenfall med den skillnaden att vattnet var kokande hett. Här njöts det av det varma vattnet och massagen man fick av vattnet som föll mot ryggen. Det var även två finnar som hittat dit som var på smekmånad. Carina och jag Gunnar bestämde att vi måste tillbaka hit på resan upp sen och bo över på något av de mysiga hotellen med naturliga span och varmvattenpooler. På kvällen åkte vi tillbaka till vår familj.

 

Dagen därpå gick vi upp tidigt för att hinna till Waitomo Caves för nya äventyr. Vi kom dit lite innan nio och bokade biljetter till Black water rafting som det heter. Det går ut på att man flyter omkring inuti grottorna på gummiringar. När vi hade fått på oss våtdräkterna var det dags för oss att välja rätt typ av bilringar. Om man har stor bak ska man välja stor ring. Jag, Gunnar valde lite för liten så det bev lite vingligt. Men det gick bra. Till Carinas chock så skulle man direkt testa på att hoppa med ringen ner i vattnet. Det som gjorde det ännu mer spännande var att hoppet som var från 2,5 meter skulle ske baklänges ner i vattnet och ringen skulle men sedan fastna i. Detta moment var riktigt skoj och vi blev förväntansfulla inför fortsättningen. Enda problemet var att vattnet var lite kyligt. Man fick en liten chock när man hoppade i första gången.

 

När alla provåkt sin ring började vandringen upp till grottöppningen. Det var ett litet hål och i början gick vi i en rätt smal tunnel, men det blev större och större. Vattnet forsade fram i grottorna och det var lite svårt att hålla balansen när srömmen ryckte i benen. Efter ungefär 40m var det dags att hoppa ut för det första vattenfallet. Det var en hisnande känsla att handlöst hoppa bakåt in i mörkret i grottan. Första hoppet gick bra för alla utom för mig som hade valt en lite för liten ring och jag ramlade av och tumlade för en stund runt i det kalla vattnet. Det var egentligen ingen fara men det var svårt att ta sig upp på ringen igen. Väl uppe så gled vi vidare in i grottan till ett rum där vi stannade och tittade på lysmaskar som bor i grottorna. Latinska namnet va typ archacampa luminose. Maskarna formade tillsammans en skärnhimmel av små prickar. Det som lyser är egentligen deras avföring men det ska man inte tänka på när det är så vackert. Den fortsatta färden ledde oss förbi 3 vattenfall en blindtur under glowwormskärnhimlen och hela upplevelsen att åka omkring i de gamla grottorna gabv mersmak och jag längtar redan tillbaka. Finns så sjukt mycket skoj att hitta på här. Imorgon ska vi till Mount Doom och släppa ner Johans förlovningsring :)

 

Hoppas ni har det bra där hemma. Kram Gunnar o Carina

Film:http://www.youtube.com/watch?v=u3VHzwx2T2Y

Bilder: carinaogunnar.bilddagboken.se

 

Natten mellan tisdag och onsdag sov vi på en häftig oldschool camping. Huvudbyggnaden såg ut som en hangar med massa gamla husvagna som de gjort om till baracker. Överallt fanns det -70 tals prylar och han som stod för det var schjyst. Det var genomgående väldigt mysigt och vi var de enda  som var där och för första gången gjorde vi en brasa. Vi grillade hamburgare och avslutade som vanligt kvällen men Kenny  Starfighter. På kvällen kom även en irlänsksa förbi som vi träffat tidigare. För första gången på länge kunde vi duscha! Som vanligt sov vi i bilen.

 

Dagen därpå äkte vi ner till stranden och tittade på olika fiskar. Vi hade med oss lite kex som vi gav till dem. Fiskarna kom väldigt nära, man kunde klappa dem om man sträckte ner handen i vatttnet. De var väldigt vackra, en del var blå andra grå, och de var ganska stora.  Efter det körde vi i några timmar till ett ställe som vi hört talas om som hette Hot water beach. När man gräver i sanden på stranden kommer det upp varmvatten, precis som en varm källa. Vågorna var enorma och man fick vara försiktig eftersom det var väldigt mycket strömmar. Men det var väldigt kul att slänga sig i vågorna!

 

På kvällen körde vi till Hamilton där Tindra hade fixat så att vi kunde sova i ett hem. Det blev många timmar i bilen den här dagen, men en väldigt lyckad dag.

 

I morgon ska vi ta det lugnt, får se vad vi hittar på.

 

Film: http://www.youtube.com/watch?v=vdmNG6krG6E

Kram Carina o Gunnar

Sandboarding

Vi hade hört att man kunde åka sandboarding i närheten av Cape Reinga. Så vi åkte till sanddynerna och hoppades på det bästa. Men när vi kom dit regnade det och vi kunde inte få tag på några sandboards. När regnet väl hade slutat begav vi oss uppför sanddynerna och där såg vi ett par som höll på att surfa. Vi började snacka och han sade att vi kunde få testa åka på hans bräda. Så det gjorde vi, och det var jättekul! Ingen slog sig allvarligt trots att det var en del vurpor. Man fick upp ganska bra fart på brädan. Killen vi lånade brädan av undrade lite vad vi hade för planer, och vi sade att vi inte hade så många planer för dagen, så han tipsade oss om ett ställe där vi kunde campa gratis för natten. När vi väl kom till stället såg vi att det var jättevackert. Det låg precis vid stranden och till grannar hade vi några kanadensare, ett äldre par, som bjöd oss på te på kvällen. Det blev en mysig kväll och jag och Gunnar satt och pratade med mannen som hade spännande och intressanta historier att berätta. Han undervisade barn med läs och skrivsvårigheter norr om polcirkeln. Han planerade även att segla jorden runt med sin segelbåt. Även denna natten sov vi i bilen.

 

I måndags åkte vi till killen, Graham, som vi träffade i och med sandboardingen. Han arbetade på ett turistställe i Paihia och han gav oss gratisbiljetter till en färja över till en ö. Där softade vi bara, åt gott och köpte glass. På eftermiddagen åkte vi söderut och hade tänkt att bo på ett hostel i Tukakaka, vi ville duscha (har inte duschat på fem dagar, endast badat) och använda internet. Men vi hittade inget ställe så det blev bilen även denna natt.

 

Idag, tisdag, ska vi åka mer söderut till Goat Island där vi tänkte snorkla med Nemo fiskar:) Vet inte när vi kommer åt internet nästa gång, men håll ut!

 

Kram Carina o Gunnar

Kerikeri

 

I fredags körde vi norrut mot Kerikeri där Gunnar tjatat om att få gå på café cinema. Under färden stannade vi för att äta och beundra vyerna. Vi åt bara lite mackor eftersom vi sparade oss till kvällen.

 

Innan vi kom fram till Kerikeri stannade vi vid en fudge fabrik och köpte lite fudge. Det var underbart gott och jag köpte två sorter, passionsfrukt och en med vanilj och choklad. Mumma...

 

Efter det körde vi in i Kerikeri. Vi hittade en camping där vi slog upp tältet och sen drog vi till det efterlängtade café cinemat. Det uppfyllde verkligen våra förväntingar och Gunnar fick äta et helt lammlår med potatismos. Det var helt magiskt enligt honom! Själv åt jag marockansk kyckling som också var väldigt god. Cafét var väldigt mysigt med filmafischer på väggarna.Efter maten var det filmdags. Filmen som visades hette Tropical thunder med Ben Stiller. Den var lite weird men frambringade några skratt och var en perfekt avslutning på dagen.

 

Belåtna varndrade vi hem och Simon och Tindra bäddade sedan ner sig i sin van medan jag och Gunnar skulle provligga tältet.

 

Nästa dag vaknade vi frusna och stela. Varken jag eller Gunnar sov speciellt bra, lite på grund av att det var så hårt och lite på grund av att det var så kallt. Simon och Tindra hade sovit gott i sin bil. Efter att ha rivit tält och packat ihop gick vi upp till det gemensamma kök som fanns på campingplatsen. Där lagade vi havregrynsgröt och rostade mackor, en god frukost.

 

Vi körde sen norrut för att till slut nå målet, Cape Reinga. På vägen stannade vi och använde stomkök och lagade pasta och pastasås. Den sista biten till Cape Reinga var grusig, hålig och backig, men till slut kom vi upp. Den besvärliga bilresan gav verkligen resultat. Det var väldigt vackert där uppe. Cape Reinga är den nordligaste platsen på hela Nya Zeeland och här möts även två världshav. Vi klättrade ner till stranden och där tog även jag, Simon och Tindra ett dopp. Det blev mycket klättrande för att sedan komma tillbaka till bilen och när vi sedan kom dit såg vi att vi var de sista som var kvar. Vi såg att det var ett oväder på väg så vi skyndade oss att komma iväg.

 

Vi hade inte planerat var vi skulle sova för natten så när vi körde förbi en mack för att äta på kvällen, klockan var väl typ halv nio, frågade vi om de visste någonstans där vi kunde campa. Då sa de att de hade campingplats på baksidan där vi kunde hålla. Perfekt, så det gjorde vi. Eftersom jag och Gunnar var trötta och inte ville sova i tält bestämde vi oss för att sova i bilen.

 

Kram Carina o Gunnar

 

 

Bilder : carinaogunnar.bilddagboken.se
Ny Video: http://www.youtube.com/watch?v=ZOcwTD-o2FY

Carina skriver:

Igår körde vi upp till Whangarei tillsammans med Simon och Tindra efter att ha fått vår bil. Bilen är fin och funkar bra. Tyvärr blir det Gunnar som kommer få köra hela tiden eftersom det skulle bli dyrare att försäkra bilen om jag skulle få köra eftersom jag är under 25 år.

Efter att ha irrat omkring (Simon läste fel på kartan...) kom vi fram till Whangarei. Här hade Tindra fixat så vi kunde sova hemma hos en man som brukar ha backpackers sovande hemma hos sig. Så det var väldigt smidigt. På kvällen körde han oss till en fin utsiktsplats över staden och efter det köpte vi mat och grillade. Det var gott!

Idag tog vi det lugnt på förmiddagen och sen körde vi norrut för att klättra i lite grottor. Det var väldigt uppskattat av de flesta... Jag tyckte det var lite läskigt.. Man borde egentligen haft stövlar och bättre utrustning men det gick ganska bra ändå. Tindra ramlade dock en gång och slog sig lite:( Men annars gick allt bra och det var väldigt spännande att vara inuti grottorna. Utanför grottorna möttes man av grön växtlighet, väldigt vackert.

När vi kände oss färdiga med klättringen drog vi in till stan och åt på ett ställe som hette ”Danger danger”. Sen fortsatte vi norrut för att titta på lite fina stränder. Det var en ganska lång färd med kurviga vägar, men det var det värt för att se stränderna. De var oändliga och så otroligt vackra! Landskapet varierar mellan berg, stränder och vatten, väldigt fascinerande! Vi kommer lägga upp biler så att ni kan se.

Efter den här turen var vi ganska trötta och körde därför hemåt. Väl hemma gjorde vi varma mackor och drack cola. Kvällen kommer avslutas med några avsnitt av Kenny Starfighter. I morgon planerar vi att ta vårt pick och pack och köra norrut, till toppen av landet.

Vi tänkte att ni skulle få lära känna våra kära vänner lite bättre så här kommer en kort beskrivning:

Simon: Servitör och kock, turtle-fan, fis och rap-nisse, trailer-sucker, musikal-snubbe, hejare på att klättra, skön och ironisk, svärmorsdröm.

Tindra: Egentligen gotländska, fixar-tjej, bubbly personlighet, orädd och tuff, tjenis med alla, gillar surfgubbar, snubblig, lajvare, gullig och go',klättrar hellre än väl.

Sammanfattning: Vi tycker väldigt mycket om er!

Fler bilder: http://carinaogunnar.bilddagboken.se

Film:http://www.youtube.com/v/5ar9i5zzWUQ

Extra:http://www.youtube.com/v/IEuX9cDsSt4

Kram Carina och Gunnar

Regn i Auckland gör att vi begränsas till inomhusaktiviteter. Först på tur efter att vi lurat med oss Tindra och Simon blev Kelly Tarton´s undervattensvärld. Här kunde man se enorma rockor, går bland hajar i en undervattenstunnel och åka i en bandvagn och se kungspingviner. Pingvinerna va den stora behållningen.

Efter undervattensvärlden va det dags för lunch. Det blev en panang Thai mat takeaway fråbn en av många foodcourts i Auckland. Vi åt maten i den nyförvärvade lägenheten och det smakade mycket gott. Efter middagen blev alla så trötta och vi somnade i soffan och sov i cirka 2 timmar. När vi vaknade så va Carina och Tindra sugna på att sticka ut på kvällen.

Auckland har ett landmärke, ”Sky Tower”, i form av ett 220+ högt torn som man kan åka upp i och skåda ut över staden. Detta besökte vi och jag Gunnar fick en känsla av att detkan vara rätt obehagligt att hoppa bungy-jump... Det var glas golv så på vissa ställen kändes det som om man skulle ramla 200m rakt ner. Casinot i Auckland sitter ihop med tornet och vi sprang in en snabbis och upptäckte at det pågick en stor poker-turnering. Tyvärr orkade jag inte betala insatsen och vi fick gå vidare.

Vi hamnade tillslut på en mysig Irländsk Pub med livemusik. Bandet hade förvånansvärt bra smak och jag njöt i fulla drag när de sjöng några av mina favoriter bla. Radiohead – High and dry och Bob Dylan – Hurricane. Simon och jag blev sedan utmanade av några på biljard. Jag va så peppad och trodde vi lätt skulle slå de lite överförfriskade irländarna. Det började dåligt för oss men ännu sämre för dem. De ville betta lite pengar men det ville inte jag. När de förstått att jag inte ville spela om pengar sprätte han ner en efter än tills det bara hade en boll kvar. Simon och jag kom fram till att de måste ha mörkat först. Jag har aldrig blivit så utklassad på biljard förut. Brukar tycka jag är rätt bra. Men men nu vet jag bättre. Spela aldrig mot fulla irländare....:)

Bilder och film kommer..

text av Gunnar

Salvation Army

I söndags var vi på gudstjänst hos Frälsningsarmén. Det visade sig vara ett klokt val. Efter att ha blivit välkomnade med klistermärkesblomma på bröstet vågade vi oss in i den stora salen. När vi väl hade satt oss tillrätta i bänken kom det fram två personer och satte sig bredvid oss. Det visade sig att de också var svenskar. De hade också precis kommit till Nya Zeeland. Hur sjukt är det?! Kvällen innan hade vi tänkt att det kanske skulle vara svårt att träffa folk eftersom vårt hotell inte precis var socialt, så träffar vi på två stycken som är kristna! De heter Simon och Tindra från Halmstad.

 

Gudstjänsten var livad med många pampiga fanfarer, halsduksviftande tanter i uniformer och en hel bastubeorkester. Mycket maffigt! Predikanten var en äldre man som såg ut som Wallace i leranimerade serien Wallace & Gromit. Predikan var över förväntan och det kändes skönt att vara i kyrkan. Den handlade omefterföljelse och lydnad vilken verkade vara ledord inom salvation army. Men det var ändå kul att se att det var på riktigt och att de tog det på allvar, att livet är en strid. Det var även en tjej som vittnade. Barnen hade även del i gudstjänsten. De var framme på scenen och fick godis och de bad tillsammans med söndagsskoleläraren att de skulle vara goda barn.

 

Sen blev vi nerbjudna på fika och det var många som kom fram till oss och ville prata. Inte en lugn stund och man kände sig väldigt välkommen. Fikat bestod av te och lambas-kaka, som var stenhård. Svenskarna som vi träffade hade ingenstans och bo för natten och var noga med att nämna det för alla de pratade med. Vi sade till dem att de kunde ha sina grejer hos oss över dagen och vi bestämde oss för att följa med dem till deras hostel och hämta deras saker.

 

Vi började vandra nerför gatan och efter tio minuter kom en dam från kyrkan flåsande fram till oss. Hon sade att hon hade sprungit efter oss hela vägen för att berätta att hon och hennes man hade en lägenhet mitt i centrum som Simon och Tindra kunde låna hur länge de ville. Paret använde bara den lägenheten som övernattningsställe, de bodde på en ö utanför Auckland i vanliga fall. Hjälpsammare människor får man leta efter! Hur många andra hade egentligen erbjudit sig att låna ut sin lägenhet sådär bara? De bara gav dem nycklarna och sade att de kunde känna sig som hemma. Tyvärr hade de ingen mat sade de:)

 

Glada vandrade vi sedan till deras hostel för att hämta deras grejer. På vägen åt vi på en mexikansk restaurang.

 

Jag och Gunnar hade planerat att gå på det maoriska museét, som också är huvudmuseum i Auckland, på eftermiddagen. Simon och Tindra hängde på efter att vi lämnat av deras packning i lägenheten. Vi upptäckte dock att museét skulle stänga om en timme, så det blev en snabb rundvandring. Det var väldigt intressant men rätt snuskig utställning.Maorierna har ett mer naturligt uttryckssätt än vad vi är vana vid.

 

Efter besöket beslutade vi oss för att gå hem. Efter att ha gått i en cirkel kom vi tillbaka till samma plats där vi började. Vi ställde oss vi sjukhuset för att orientera oss. Då kom plötsligt en man fram till oss som visade sig vara en från frälsningsarmén. Han kände igen oss från kyrkan och han var orolig att något hade hänt eftersom vi stod utanför sjukhuset och bara var tre ( Simon hade gått iväg för att kolla upp en sak ). Sedan erbjöd han oss skjuts in till stan. Helt otroligt hur allt bara löste sig! Allt går så lätt bara man går till frälsningsarmén.

 

På kvällen drog vi hem till Simon och Tindra och lagade mat. Vi hade väldigt trevligt! Vi bestämde oss även för att ses dagen därpå. Fortsättning följer...

 

För fler bilder : carinaogunnar.bilddagboken.se

För film: http://www.youtube.com/v/3j7To8u8vDU

 

 

Dag 2 i Nya Zealand åkte jag och Carina ut på en båttur efter att vi införskaffat två läckra solbrillor. Turen gick till en liten ö precis utanför Auckland, cirka 10 minuter från hamnen med båt.

Devonport var en helmysig ö med restauranger, stränder och två enorma gräskullar. Carina hittade mänga fina snäckor på stranden som också var fylld med porös lavasten (för den geologiintresserade). Gräskullarna fick en att drömma sig bort till Shire i Sagan om ringen. Det var mjukt härligt gräs på hela kullen. Kullen i parken släng dig i väggen. På vägen ner från toppen träffade vi på en familj där barnen åkte kälke genom att sätta sig i en pappkartong nedför branten. Lite senare hittade jag själv en bit och provade, gick sådär avgör själva genom att glutta på den här videolänken.

http://www.youtube.com/v/TLu0c_iWn9M

Kram Gunnar och Carina

Hej, håller på att testa mig fram på Youtube. Den här videon fick lite dålig kvalité men alltid nåt. Ska fixa bättre när jag fixar internet nästa gång.

Mvh Gunnar

http://www.youtube.com/watch?v=njNWKm2ud0I

Carina skriver:

Efter att ha sovit 15 timmar i streck var vi redo att trotsa jetlagen och bege oss ut på stan. Vi bor förresten på ett underbart hotell mitt i smeten där vi fick mangomuffing dill frukost :) Vi tog en tur till parken där vi klättrade på Enter-liknande träd och såg en väldigt vacker papegoja. Sedan gick vi förbi Universitetet och därefter till huvudgatan Queensstreet.Där vandrade vi runt lite och kollade i affärer. Det är väldigt mycket höghus mitt i stan och inte så mycket gammalt som i Stockholm. Vänstertafiken är lite förvirrande och övergångsställesljuden låter som om det är taget från något datorspel.

Vi åt på ett foodcourt som slutade med att de fick värma Gunnars mat eftersom det tog så lång tid för honom att betala. Fråga inte varför... Till mina föräldrar: Det kan hända att jag råkade köpa mat på kredit så om det kommer någon räkning får ni gärna öppna den:)

Klockan är nu två och det känns som om vi har varit uppe jättelänge eftersom vi åt frukost vid 6 på morgonen. Ikväll ska vi ta ett dopp i bubbelpoolen som finns på hotellet. Det finns även ett gym och en bastu som man får utnyttja:) Det ska bli väldigt skönt. Nu ska vi nog dra till ett museum om maorierna. Hörs!

Kramar från Carina och Gunnar

PS. för att se bilder gå in på http://carinaogunnar.bilddagboken.se/p/dayview.html?t=1222984801&id=274910652

 

Skrivet av Carina:

Efter 34 timmars resa är vi äntligen framme i Auckland! Flygresan gick bra även om man blev lite kissnödig efter ett evigt tjatande om juicepåfyllning med pipig röst av de små fthailändska flygvärdinnorna. På resan till Bangkok satt vi vid toaletterna så vi hade benutrymme som första klass. Ända nackdelen var att alla sprang på toaletten och skymde då tv-skärmen. En av tanterna som stod i kön kom fram till mig,tog min hand, kysste den och sa; you are very beautiful.... love:) och gick sen iväg. Killen bredvid oss var också speciell. Han stoppade yoghurt i sin fralla och smaskade friskt. Sedan åt han upp resten av yoghurten med en kniv istället för sked. Han försökte kommunicera med mig men jag hade ingen aning om vad han sa utan nickade bara instämmande med och log lite. Det är lite så man får göra..

Väl i Bangkok gick det upp för oss att vi skulle vänta i 12 timmar istället för i 8. Åtta timmar är ganska lång tid, men tolv timmar är fruktansvärt lång tid! Vi kände oss som Tom Hanks i ”The Terminal” där han fastnar på en flygplats. Först trodde vi att flygplatsen inte var så stor och vi lade oss på en bänk och sov. När vi sedan vaknade och jag uttryckte orden ”jag är hungrig” gick vi och letade matställe. Då upptäckte vi att flygplatsen var minst 20 gånger så stor som vi trodde. Vi gick och gick och gick och hela tiden upprepades samma affärer. Och när vi kom längst bort trodde vi att vi hade gått runt för platsen såg exakt likadan ut som där vi började. Vi hittade ett matställe som verkade okej, längst ner. Men sedan kom vi på att det fanns ett likadant ställe där vi var först med skönare fåtöjer, så vi vandrade hela vägen tillbaka.

När vi hade gjort allt det här hade vi typ sju timmar kvar att döda. Vi sov mest under den här tiden på en hård bänk. Det var riktigt skönt när vi kunde ckecka in, då kände vi att vi snart skulle vara på väg till Nya Zeeland.

Flyget till Auckland gick väldigt smidigt. Det var ett litet mindre plan än tidigare men med bättre underhållning. Vi två delade på tre säten och tre skärm så vi kunde verkligen bre ut oss. Det fanns olika filmer och serier man kunde välja att titta på. Men det bästa av allt var att det fanns Super Mario att spela:) Uffe hade gillat det:)

Vi kunde sova ganska mycket och maten var helt okej. Men det var väldigt skönt att komma ner på Nya Zeelänsk mark! Väl nere på flygplasten tog vi en taxi till hotellet.

Det var långa dagar och mycket väntan, men det var det värt för att komma hit. När jag skriver det här har jag fet jetlag..:)

Annars mår vi bra och trivs:) Saknar er där hemma och tänker på hur ni har det med plugg och jobb, själv glassar vi:)

Kramar Carina och Gunnar