carinaogunnar

Oj oj, va vi har brant oss.
Sa tidigare pa dagen att det ar tur att solen inte ar lika stark har som pa Nya Zeeland. Tji fick jag. Men men tur att det finns aftersun, men det blir nog lite skugga framover.

Forutom brannan sa ar Koh Chang en valdigt lugnt och stillsam o med massa svenskar.
Det anda folk bryr sig om ar sol och bad och god mat, vilket passar mig utmarkt.

Senare i Veckan planerar Carina och jag att aka pa en snorkeltur runt bland oarna har. Det kommar bli cool.

Ikvall ska vi forsoka ata internationell mat for omvaxlings skull.

Kramar Gunnar o Carina

Min adapter till datorn har pajjat sa om det inte blir lika mycket multimedia sa forstar ni varfor.

Vart ska jag börja...

Nelson och Frida var en vacker liten by där solen alltid sken. Nelson har alltid flest soltimmar i Nya Zeeland och inget fick oss att tvivla på det. Vi stannade hos Frida i 2 nätter och hade trevligt med stadsvandringar god mat och god mat.. Vi sa adjö genom att sticka till en Indisk restaurang eftersom Frida va vegetarian. Har jag hört den förut. :)) Hur som helst var det väldigt gott, och frida som var en relationsanarkist bl.a. var mycket trevlig.

På onsdagen bar färden vidare, Carina jag och Kiwi-lars hoppade in i bilen och åkte upp till en Nya Zeelands minsta men mest besökta National park, Abel Tasman. Vi bodde på en Holiday park i en liten ort precis bredvid stranden som hette Kaiteriteri. Här fanns kanske Södra öns vackraste och mysigaste beach. Det blågröna havet passar väldigt bra ihop med den guldfärjade stranden. Området lite längre upp kallas även för Golden bay. Det är järnet i berget som skapar den starkt gula färgen.  Ibland trodde jag att jag var med i expedition robinson, Martin Melin släng dig i väggen, det är väldigt trevligt på stranden. Medan vi var på stranden kom en gubbe och gick fram mot en sten och plockade med sig lite musslor som han troligtvis skulle ha till middag.

Vi stannade i Kaikerikeri i 2 nätter och den andra dagen hade vi bestämt oss för att paddla runt lite längs med kusten på natioal parken. Efter noggranna instruktioner om hur man tar sig upp i en kapsejsad kajak så bar det iväg. Jag och Carina i en och Cowboy Simon och Tindra i en annan. Kajakfärden började med en lång transportsträcka rund bukten. Väl runt paddlade vi nära den ena vackra stranden efter den andra. Vi paddlade in i grottor och kryssade mellan stenarna nedanför. Jag ljuger inte om jag säger att det var helt fantastiskt vackert att se allt från en kajak. Efter 1,5 timme såg vi en öde strand, Akersten Bay och vi bestämde oss för att äta vår lunch där. För att komma upp på stranden på bästa sätt mäste man ta fart och surfa in på vågorna rakt mot stranden så man kommer så långt upp som möjligt innan man går ut. Va läckert att känna hur kajaken bars fram av vågorna under. Solen sken starkt och vi stannade och solade i lite mer än en timme här. Så skönt...

I Nya Zeeland så är det inte som i Sverige att stränderna ser likadana ut när man kommer tillbaka efter 4 timmar. Här finns det något som kallas tide eller tidvatten. Detta innebär att när vi skulle hitta tillbaka till stranden vi började med en svart boj på så såg vi inte bojen och stranden hade blivit 4 gånger så läng och vattnet blev grundare och grundare. Det slutade med att vi fick gå ur kajakerna och bära dem de sista 100 meterna. Han som hyrde ut kajakerna var 4 gånger roligare än Skägg-Aron nånsin varit och kallade bland annat tunnelbanan i Sverige för ”Flying Banana”.

Dag 3 hade vi bokat in oss på en båttur som tog oss lite längre upp i Abel Tasman. Efter att ha fått se Split Apple Rock, sälar och en mängd paradisstränger släppte båten av oss, och vi skulle nu börja  vår vandring i regnskogen. Vi hade så gott om tid på oss så vi passade på att spela in en liten film innan vi fortsatte vandringen. I rollerna Gunnar as Björne, Carina as Pokahontas, Tindra as Bilbo/Gollum, Simon as Indy.

Det var skönt att gå i regnskogen, inga mygg och bara djungel som omsluter en. Vi passerade många vackra utsiktspunkter längs med vägen, där en hängbro var en av höjdpunkterna. Vi kom fram till Torrent Bay (skönt namn) lite tidigt och tog får medhavda lunch där innan båten skulle komma och plockade oss. Jag började kära min egen caber-toss tävling med en stock. Fick på en riktigt bra känsla i första kastet och tror Uffe hade fått svårt att svara. På bätresan hem fick vi höra att en elefant hade rymt från zoo och vi skulle ut och leta efter den. Till vår förvåning så hittade vi den nästan direkt....se bilder..

Samma dag körde vi ända till Westport där vi stannade över. Vi är på väg till Glaciärerna Frans Josef och Fox men om det berättar jag i nästa inlägg...

Många Kramar från Gunnar, Carina och Kiwi lars.

carinaogunnar.bilddagboken.se

Text Carina

Äventyret fortsätter! Vi har precis anlänt till södra ön och lämnat Wellington. Wellington visade sig från sin bästa sida innan vi åkte med sommarvärme och solsken.

I fredags tog vi in på hostel vilket var väldigt skönt. Här hade vi tid till att ta det lugnt och vila upp oss. Det var väldigt skönt att sova i mjuka sängar och hela hostelet var mysigt och fräscht, vi trivdes väldigt bra! Det femstjärniga hostelet levde upp till sina förväntningar.

På lördagen, efter att ha sovit länge, drog vi ut på stan. Vi hade bestämt oss för att åka cable car upp till botanic garden. Eftersom det är så kulligt i Wellington går det fortare att åka cable car istället för att åka buss runt kullen.Botanic garden innehöll en massa vackra växter och blommor. Vi passade även på att leka av oss i lekparken där det tydligt stod att man skulle vara 14 år eller yngre för att leka där... Ett regnväder var på våg så vi tog skydd inne i cafét där Gunnar åt en enorm morotskaka. Han var mätt fram till kvällen..

I botanic garden beslutade jag och Gunnar oss för att gå ett steg längre i vårt förhållande. Vi har ju varit tillsammans nu i 1 år och 9 månader och det var dags. Vi hade funderat på det ett tag, men vi visste inte riktigt vilken storlek och hur mycket pengar vi ville lägga. Det är ju ändå något man kommer ha ett tag. Efter många om och men bestämde vi oss för att köpa den största och dyraste. Vi döpte honom till Kiwi-Lars och nu är han med oss i ur och skur!

Efter att ha vandrat mycket bestämde vi oss för att äta en god middag på kvällen.Vi besökte en marockansk restaurang och jag och Tindra hade stora förväntningar på maten. Tyvärr levde inte restaurangen upp till våra förväntningar, maten var lite kryddlös. Väl hemma på hostellet tog vi det lugnt, såg på film.

På söndagen hade vi tänkt gå på skolan. Tindra hade kollat upp lite kyrkor och vi bestämde oss för att besöka Street church. De hade gudstjänst både på förmiddagen och på kvällen och vi bestämde oss för att besöka kyrkan på kvällen. På dagen gick vi den långa vägen upp till Mount Victoria där det sades att man kunde få en fin utsikt över Wellington. Det tog ca 40 minuter att ta sig upp dit, det var en jobbig väg som bara bar uppåt, men till slut nådde vi slutet. Väl uppe på toppen fick vi en fin vy över staden! På vägen ner hittade vi en gunga där man kunde svinga sig högt upp i luften! Vi fick några riktigt coola kort.

Efter den långa promenaden gick vi till mataffären. Killarna skulle laga mat till oss och jag och Tindra skulle fixa efterrätt. Det blev Gunnars populära renskavsgryta med potatismos och till efterrätt blev det varm frukt i ugnen med vit choklad och glass. Det blev en lyckad måltid och alla blev mätta och belåtna. Det var gott att äntligen äta hemlagad mat.

Gudstjänsten började 18.00 och efter vår måltid begav vi oss till Street church. Det var mest ungdomar där med mycket lovsång. Det kändes skönt att besöka en kyrka, det var ett tag sedan vi var i kyrkan. Men det kändes bra att vara i den kyrkan, folk var vänliga och pratsamma. Efter gudstjänsten satt vi och pratade med en kille, vi var de sista som var kvar. Vi avslutade kvällen på McDonalds. Jag var jättesugen på en cheeseburgare och vi besällde ett meal där olika burgare ingick. Väl hemma på hostelet när vi packade upp maten såg vi att cheeseburgarna inte fanns med! De hade glömd packa ner dem! Fatta att jag blev besviken...

Idag lämnade vi Wellington och tog färjan över till sydön. Resan tog tre timmar, jag sov den mesta av tiden, var lite trött. Väl framme på sydön körde vi i några timmar tills vi kom till Nelson.

Just nu är vi Nelson där vi ska sova hos en tjej som Tindra haft kontakt med. Det känns bra att vara här, hon har bjudit på mat. I morgon ska vi utforska Nelson och sedan fortsätter resan söderut.

Kram Carina, Gunnar och Kiwi-Lars

sagan om ringen använder sig ofta av den här studion till sina filmer. Peter Jackson har ju även regisserat filmen King Kong, och båten som han använde i filmen ligger helt obevakat längs med en kaj här i Wellington. Det var nån som köpte den efter filminspelningen och lämnade kvar den här. Rätt fräckt.

Samma dag den 24 okt åkte vi på sälsafari längs med en av kusterna här. Vi åkte så längt bilen kunde nå och sen gick vi resten. Det tog ganska lång tid att gå till sälarna cirka 45 minuter. Under tiden lekte vi 20 frågor. Jag började och tänkte på Milo i tintin, vilket de listade ut på 17 frågor. Carina knäckte koden... Väl framme vid sälarna såg vi först bara en säl och blev lite besvikna men de visade sig när vi gick lite närmre att det låg 7 stycken sälar väl kamoflerade på olika stenar. Stenarna i Nya Zeeland är väldigt vassa... kanske därför sälarna är så tjocka. Vem vet.... Jag lägger upp 3 filmer idag. En om Weta Studios, en om Sälar och en extra om vilken karaktär i Kenny Starfighter som är vår favorit. Något att fundera på. På måndag tar vi färjan med bilen över till Södra Ön , där väntar nya äventyr...

Filmer: http://www.youtube.com/v/nZsSZit5jCw  Läskig!

http://www.youtube.com/v/_xdcys55IMM            Extra

Bilder: carinaogunnar.bilddagboken.se

Många kramar från Gunnar och Carina

text Gunnar

Vi har nu förflyttat oss till en liten by vid foten av mäktiga Mount Doom (som egentligen heter Ruaperu) som heter National Park. Här bor vi på ett billigt hostel med klättervägg precis utanför rummet. Jag och Simon klättrade en av dagarna här, vilket var skoj med många olika svårighetsgrader. Va rätt nöjd med att ha klarat en som gick upp och ner på sidan typ. På kvällen den 18:e gick vi alla fyra på en lite finare restaurang och åt gott och hade mycket trevligt. Jag tod som vanligt lamb shank, men Carina överraskade med att välja bort kycklingen och tog hjort istället. Se upp Hjorten... Vi gick och la oss tidigt den kvällen typ vid 22 efter att vi sett sista avsnittet av Kenny Starfighter. Va lite sorgligt att säga adjö till Kenny och Burken men ”wollibulli,  och Dr.Deo finns på skolan”, är något vi kommer ta med oss på resten av resan.

Dagen efter den 19 åkte Simon Tindra och Carina skidor Uppe på Mount doom. Det var strålande väder till att börja med men vädret är väldigt lynnigt i Nya Zeeland och strax snöade det. Jag Gunnar nöjde mig med att äta en billig hamburgare med bacon och åka lite pulka. - Pulka på Mount Doom kan ni tänka er vilken Motsättning!!... När jag skriver detta ligger jag i sängen på rummet och vilar upp mig lite efter dagens strapatser. Imorgon bär det av mot nya äventyr i Huvudstaden Wellington.

Bilder: carinaogunnar.bilddagboken.se

text av Gunnar

På kvällen den 15:e anlände vi efter lite letande till vårt nästa boende. Boendet var på en lantgård mellan Hamilton och Cambridge. Här togs vi emot av en jättetrevligt supermorsa och hennes familj som bestod av man och son plus 3 katter och tre hundar. Utanför huset hade de även Peacocks, höns, grisar, får, kalkoner med mera. Kändes ungefär som att komma till Skåne. Mycket gemytligt och mysigt inrett. Mamman i familjen som var konstnär hade två regler i sitt hus: 1. Icke missbruka Guds namn och 2. Känn er som hemma. Nummer två tog vi extra fasta på. Det va väldigt skönt att sova inomhus i en riktig säng efter att ha varit på vift i nån vecka. Jag, Gunnar fastnade lite extra för en av deras katter som var en blandning av siames och vanlig katt typ. Den rivdes inget och älskade att bli klappad bakom öronen, my type of cat. Efter en natts sömn vaknade vi upp till regn och beslöt os för att dra till Rotorua som är känt för sina varma källor, spa och all möjlig geotermisk aktivitet. Hit vallfärdade folk förr i tiden för att ta del av det helande vattnet. När vi gick ur bilen slogs vi av den fräna doften av ruttet ägg. Vi beslöt oss snabbt för att gå till Museet och ta en titt på utställningen om maorierna. Museét låg i ett gammalt badhus dit folk åkte för att gå på spa. Carina och jag var lite trötta så vi satte oss och såg 2 filmer på Museét vilket var helt lagom.

Efter Museét gick vi och käkade på Big Breakers där vi satt i en gammal van och käkade. Jag tog Hamburgare och donut sunday, Carina tog kyckling som vanligt.

Med mätta magar begav vi oss till en sjö i närheten där Carina blev attackerad av en arg mås som försvarade sitt revir. Vi sprang därifrån och åkte till ett speciellt ställe lite utanför staden som vi hade fåt tips om av Graham innan. Det var en helt vanlig liten å med två vattenfall med den skillnaden att vattnet var kokande hett. Här njöts det av det varma vattnet och massagen man fick av vattnet som föll mot ryggen. Det var även två finnar som hittat dit som var på smekmånad. Carina och jag Gunnar bestämde att vi måste tillbaka hit på resan upp sen och bo över på något av de mysiga hotellen med naturliga span och varmvattenpooler. På kvällen åkte vi tillbaka till vår familj.

Dagen därpå gick vi upp tidigt för att hinna till Waitomo Caves för nya äventyr. Vi kom dit lite innan nio och bokade biljetter till Black water rafting som det heter. Det går ut på att man flyter omkring inuti grottorna på gummiringar. När vi hade fått på oss våtdräkterna var det dags för oss att välja rätt typ av bilringar. Om man har stor bak ska man välja stor ring. Jag, Gunnar valde lite för liten så det bev lite vingligt. Men det gick bra. Till Carinas chock så skulle man direkt testa på att hoppa med ringen ner i vattnet. Det som gjorde det ännu mer spännande var att hoppet som var från 2,5 meter skulle ske baklänges ner i vattnet och ringen skulle men sedan fastna i. Detta moment var riktigt skoj och vi blev förväntansfulla inför fortsättningen. Enda problemet var att vattnet var lite kyligt. Man fick en liten chock när man hoppade i första gången.

När alla provåkt sin ring började vandringen upp till grottöppningen. Det var ett litet hål och i början gick vi i en rätt smal tunnel, men det blev större och större. Vattnet forsade fram i grottorna och det var lite svårt att hålla balansen när srömmen ryckte i benen. Efter ungefär 40m var det dags att hoppa ut för det första vattenfallet. Det var en hisnande känsla att handlöst hoppa bakåt in i mörkret i grottan. Första hoppet gick bra för alla utom för mig som hade valt en lite för liten ring och jag ramlade av och tumlade för en stund runt i det kalla vattnet. Det var egentligen ingen fara men det var svårt att ta sig upp på ringen igen. Väl uppe så gled vi vidare in i grottan till ett rum där vi stannade och tittade på lysmaskar som bor i grottorna. Latinska namnet va typ archacampa luminose. Maskarna formade tillsammans en skärnhimmel av små prickar. Det som lyser är egentligen deras avföring men det ska man inte tänka på när det är så vackert. Den fortsatta färden ledde oss förbi 3 vattenfall en blindtur under glowwormskärnhimlen och hela upplevelsen att åka omkring i de gamla grottorna gabv mersmak och jag längtar redan tillbaka. Finns så sjukt mycket skoj att hitta på här. Imorgon ska vi till Mount Doom och släppa ner Johans förlovningsring :)

Hoppas ni har det bra där hemma. Kram Gunnar o Carina

Film:http://www.youtube.com/watch?v=u3VHzwx2T2Y

Bilder: carinaogunnar.bilddagboken.se