carinaogunnar

Salvation Army

I söndags var vi på gudstjänst hos Frälsningsarmén. Det visade sig vara ett klokt val. Efter att ha blivit välkomnade med klistermärkesblomma på bröstet vågade vi oss in i den stora salen. När vi väl hade satt oss tillrätta i bänken kom det fram två personer och satte sig bredvid oss. Det visade sig att de också var svenskar. De hade också precis kommit till Nya Zeeland. Hur sjukt är det?! Kvällen innan hade vi tänkt att det kanske skulle vara svårt att träffa folk eftersom vårt hotell inte precis var socialt, så träffar vi på två stycken som är kristna! De heter Simon och Tindra från Halmstad.

 

Gudstjänsten var livad med många pampiga fanfarer, halsduksviftande tanter i uniformer och en hel bastubeorkester. Mycket maffigt! Predikanten var en äldre man som såg ut som Wallace i leranimerade serien Wallace & Gromit. Predikan var över förväntan och det kändes skönt att vara i kyrkan. Den handlade omefterföljelse och lydnad vilken verkade vara ledord inom salvation army. Men det var ändå kul att se att det var på riktigt och att de tog det på allvar, att livet är en strid. Det var även en tjej som vittnade. Barnen hade även del i gudstjänsten. De var framme på scenen och fick godis och de bad tillsammans med söndagsskoleläraren att de skulle vara goda barn.

 

Sen blev vi nerbjudna på fika och det var många som kom fram till oss och ville prata. Inte en lugn stund och man kände sig väldigt välkommen. Fikat bestod av te och lambas-kaka, som var stenhård. Svenskarna som vi träffade hade ingenstans och bo för natten och var noga med att nämna det för alla de pratade med. Vi sade till dem att de kunde ha sina grejer hos oss över dagen och vi bestämde oss för att följa med dem till deras hostel och hämta deras saker.

 

Vi började vandra nerför gatan och efter tio minuter kom en dam från kyrkan flåsande fram till oss. Hon sade att hon hade sprungit efter oss hela vägen för att berätta att hon och hennes man hade en lägenhet mitt i centrum som Simon och Tindra kunde låna hur länge de ville. Paret använde bara den lägenheten som övernattningsställe, de bodde på en ö utanför Auckland i vanliga fall. Hjälpsammare människor får man leta efter! Hur många andra hade egentligen erbjudit sig att låna ut sin lägenhet sådär bara? De bara gav dem nycklarna och sade att de kunde känna sig som hemma. Tyvärr hade de ingen mat sade de:)

 

Glada vandrade vi sedan till deras hostel för att hämta deras grejer. På vägen åt vi på en mexikansk restaurang.

 

Jag och Gunnar hade planerat att gå på det maoriska museét, som också är huvudmuseum i Auckland, på eftermiddagen. Simon och Tindra hängde på efter att vi lämnat av deras packning i lägenheten. Vi upptäckte dock att museét skulle stänga om en timme, så det blev en snabb rundvandring. Det var väldigt intressant men rätt snuskig utställning.Maorierna har ett mer naturligt uttryckssätt än vad vi är vana vid.

 

Efter besöket beslutade vi oss för att gå hem. Efter att ha gått i en cirkel kom vi tillbaka till samma plats där vi började. Vi ställde oss vi sjukhuset för att orientera oss. Då kom plötsligt en man fram till oss som visade sig vara en från frälsningsarmén. Han kände igen oss från kyrkan och han var orolig att något hade hänt eftersom vi stod utanför sjukhuset och bara var tre ( Simon hade gått iväg för att kolla upp en sak ). Sedan erbjöd han oss skjuts in till stan. Helt otroligt hur allt bara löste sig! Allt går så lätt bara man går till frälsningsarmén.

 

På kvällen drog vi hem till Simon och Tindra och lagade mat. Vi hade väldigt trevligt! Vi bestämde oss även för att ses dagen därpå. Fortsättning följer...

 

För fler bilder : carinaogunnar.bilddagboken.se

För film: http://www.youtube.com/v/3j7To8u8vDU

 

 

Dag 2 i Nya Zealand åkte jag och Carina ut på en båttur efter att vi införskaffat två läckra solbrillor. Turen gick till en liten ö precis utanför Auckland, cirka 10 minuter från hamnen med båt.

Devonport var en helmysig ö med restauranger, stränder och två enorma gräskullar. Carina hittade mänga fina snäckor på stranden som också var fylld med porös lavasten (för den geologiintresserade). Gräskullarna fick en att drömma sig bort till Shire i Sagan om ringen. Det var mjukt härligt gräs på hela kullen. Kullen i parken släng dig i väggen. På vägen ner från toppen träffade vi på en familj där barnen åkte kälke genom att sätta sig i en pappkartong nedför branten. Lite senare hittade jag själv en bit och provade, gick sådär avgör själva genom att glutta på den här videolänken.

http://www.youtube.com/v/TLu0c_iWn9M

Kram Gunnar och Carina

Hej, håller på att testa mig fram på Youtube. Den här videon fick lite dålig kvalité men alltid nåt. Ska fixa bättre när jag fixar internet nästa gång.

Mvh Gunnar

http://www.youtube.com/watch?v=njNWKm2ud0I

Carina skriver:

Efter att ha sovit 15 timmar i streck var vi redo att trotsa jetlagen och bege oss ut på stan. Vi bor förresten på ett underbart hotell mitt i smeten där vi fick mangomuffing dill frukost :) Vi tog en tur till parken där vi klättrade på Enter-liknande träd och såg en väldigt vacker papegoja. Sedan gick vi förbi Universitetet och därefter till huvudgatan Queensstreet.Där vandrade vi runt lite och kollade i affärer. Det är väldigt mycket höghus mitt i stan och inte så mycket gammalt som i Stockholm. Vänstertafiken är lite förvirrande och övergångsställesljuden låter som om det är taget från något datorspel.

Vi åt på ett foodcourt som slutade med att de fick värma Gunnars mat eftersom det tog så lång tid för honom att betala. Fråga inte varför... Till mina föräldrar: Det kan hända att jag råkade köpa mat på kredit så om det kommer någon räkning får ni gärna öppna den:)

Klockan är nu två och det känns som om vi har varit uppe jättelänge eftersom vi åt frukost vid 6 på morgonen. Ikväll ska vi ta ett dopp i bubbelpoolen som finns på hotellet. Det finns även ett gym och en bastu som man får utnyttja:) Det ska bli väldigt skönt. Nu ska vi nog dra till ett museum om maorierna. Hörs!

Kramar från Carina och Gunnar

PS. för att se bilder gå in på http://carinaogunnar.bilddagboken.se/p/dayview.html?t=1222984801&id=274910652

 

Skrivet av Carina:

Efter 34 timmars resa är vi äntligen framme i Auckland! Flygresan gick bra även om man blev lite kissnödig efter ett evigt tjatande om juicepåfyllning med pipig röst av de små fthailändska flygvärdinnorna. På resan till Bangkok satt vi vid toaletterna så vi hade benutrymme som första klass. Ända nackdelen var att alla sprang på toaletten och skymde då tv-skärmen. En av tanterna som stod i kön kom fram till mig,tog min hand, kysste den och sa; you are very beautiful.... love:) och gick sen iväg. Killen bredvid oss var också speciell. Han stoppade yoghurt i sin fralla och smaskade friskt. Sedan åt han upp resten av yoghurten med en kniv istället för sked. Han försökte kommunicera med mig men jag hade ingen aning om vad han sa utan nickade bara instämmande med och log lite. Det är lite så man får göra..

Väl i Bangkok gick det upp för oss att vi skulle vänta i 12 timmar istället för i 8. Åtta timmar är ganska lång tid, men tolv timmar är fruktansvärt lång tid! Vi kände oss som Tom Hanks i ”The Terminal” där han fastnar på en flygplats. Först trodde vi att flygplatsen inte var så stor och vi lade oss på en bänk och sov. När vi sedan vaknade och jag uttryckte orden ”jag är hungrig” gick vi och letade matställe. Då upptäckte vi att flygplatsen var minst 20 gånger så stor som vi trodde. Vi gick och gick och gick och hela tiden upprepades samma affärer. Och när vi kom längst bort trodde vi att vi hade gått runt för platsen såg exakt likadan ut som där vi började. Vi hittade ett matställe som verkade okej, längst ner. Men sedan kom vi på att det fanns ett likadant ställe där vi var först med skönare fåtöjer, så vi vandrade hela vägen tillbaka.

När vi hade gjort allt det här hade vi typ sju timmar kvar att döda. Vi sov mest under den här tiden på en hård bänk. Det var riktigt skönt när vi kunde ckecka in, då kände vi att vi snart skulle vara på väg till Nya Zeeland.

Flyget till Auckland gick väldigt smidigt. Det var ett litet mindre plan än tidigare men med bättre underhållning. Vi två delade på tre säten och tre skärm så vi kunde verkligen bre ut oss. Det fanns olika filmer och serier man kunde välja att titta på. Men det bästa av allt var att det fanns Super Mario att spela:) Uffe hade gillat det:)

Vi kunde sova ganska mycket och maten var helt okej. Men det var väldigt skönt att komma ner på Nya Zeelänsk mark! Väl nere på flygplasten tog vi en taxi till hotellet.

Det var långa dagar och mycket väntan, men det var det värt för att komma hit. När jag skriver det här har jag fet jetlag..:)

Annars mår vi bra och trivs:) Saknar er där hemma och tänker på hur ni har det med plugg och jobb, själv glassar vi:)

Kramar Carina och Gunnar

Nu är nästan allt klart! I morgon drar vi äntligen! Varit i centrum och laddat upp med choklad och lakrits:) Kommer bli en lång flygtid på 22 timmar och vi hoppas på god flygplansmat. Bilen är bokad och vi ha lånat tält av Andreas som i vi testade i vardagsrummet:) Ikväll kommer Sanna och Nina med respektive och säger hejdå. Nya Zeeland here we come!


Bild på bilen vi ska hyra

Nu finna Carina och Gunnar här! Om drygt en vecka drar vi till Nya Zeeland där vi kommer vara i typ 2,5 månad. Kommer skriva och lägga upp bilder så ni kan följa vår resa:) Vi återkommer när vi landat:)