carinaogunnar

Vart ska jag börja...

Nelson och Frida var en vacker liten by där solen alltid sken. Nelson har alltid flest soltimmar i Nya Zeeland och inget fick oss att tvivla på det. Vi stannade hos Frida i 2 nätter och hade trevligt med stadsvandringar god mat och god mat.. Vi sa adjö genom att sticka till en Indisk restaurang eftersom Frida va vegetarian. Har jag hört den förut. :)) Hur som helst var det väldigt gott, och frida som var en relationsanarkist bl.a. var mycket trevlig.

På onsdagen bar färden vidare, Carina jag och Kiwi-lars hoppade in i bilen och åkte upp till en Nya Zeelands minsta men mest besökta National park, Abel Tasman. Vi bodde på en Holiday park i en liten ort precis bredvid stranden som hette Kaiteriteri. Här fanns kanske Södra öns vackraste och mysigaste beach. Det blågröna havet passar väldigt bra ihop med den guldfärjade stranden. Området lite längre upp kallas även för Golden bay. Det är järnet i berget som skapar den starkt gula färgen.  Ibland trodde jag att jag var med i expedition robinson, Martin Melin släng dig i väggen, det är väldigt trevligt på stranden. Medan vi var på stranden kom en gubbe och gick fram mot en sten och plockade med sig lite musslor som han troligtvis skulle ha till middag.

Vi stannade i Kaikerikeri i 2 nätter och den andra dagen hade vi bestämt oss för att paddla runt lite längs med kusten på natioal parken. Efter noggranna instruktioner om hur man tar sig upp i en kapsejsad kajak så bar det iväg. Jag och Carina i en och Cowboy Simon och Tindra i en annan. Kajakfärden började med en lång transportsträcka rund bukten. Väl runt paddlade vi nära den ena vackra stranden efter den andra. Vi paddlade in i grottor och kryssade mellan stenarna nedanför. Jag ljuger inte om jag säger att det var helt fantastiskt vackert att se allt från en kajak. Efter 1,5 timme såg vi en öde strand, Akersten Bay och vi bestämde oss för att äta vår lunch där. För att komma upp på stranden på bästa sätt mäste man ta fart och surfa in på vågorna rakt mot stranden så man kommer så långt upp som möjligt innan man går ut. Va läckert att känna hur kajaken bars fram av vågorna under. Solen sken starkt och vi stannade och solade i lite mer än en timme här. Så skönt...

I Nya Zeeland så är det inte som i Sverige att stränderna ser likadana ut när man kommer tillbaka efter 4 timmar. Här finns det något som kallas tide eller tidvatten. Detta innebär att när vi skulle hitta tillbaka till stranden vi började med en svart boj på så såg vi inte bojen och stranden hade blivit 4 gånger så läng och vattnet blev grundare och grundare. Det slutade med att vi fick gå ur kajakerna och bära dem de sista 100 meterna. Han som hyrde ut kajakerna var 4 gånger roligare än Skägg-Aron nånsin varit och kallade bland annat tunnelbanan i Sverige för ”Flying Banana”.

Dag 3 hade vi bokat in oss på en båttur som tog oss lite längre upp i Abel Tasman. Efter att ha fått se Split Apple Rock, sälar och en mängd paradisstränger släppte båten av oss, och vi skulle nu börja  vår vandring i regnskogen. Vi hade så gott om tid på oss så vi passade på att spela in en liten film innan vi fortsatte vandringen. I rollerna Gunnar as Björne, Carina as Pokahontas, Tindra as Bilbo/Gollum, Simon as Indy.

Det var skönt att gå i regnskogen, inga mygg och bara djungel som omsluter en. Vi passerade många vackra utsiktspunkter längs med vägen, där en hängbro var en av höjdpunkterna. Vi kom fram till Torrent Bay (skönt namn) lite tidigt och tog får medhavda lunch där innan båten skulle komma och plockade oss. Jag började kära min egen caber-toss tävling med en stock. Fick på en riktigt bra känsla i första kastet och tror Uffe hade fått svårt att svara. På bätresan hem fick vi höra att en elefant hade rymt från zoo och vi skulle ut och leta efter den. Till vår förvåning så hittade vi den nästan direkt....se bilder..

Samma dag körde vi ända till Westport där vi stannade över. Vi är på väg till Glaciärerna Frans Josef och Fox men om det berättar jag i nästa inlägg...

Många Kramar från Gunnar, Carina och Kiwi lars.

carinaogunnar.bilddagboken.se